bergochdalbanan

Fan vilken sänka jag hade i går. Ner i smutsen med tårar, ångest, cityakuten och fosterställning i soffan. Efter c-uppsatsen kan jag börja ett nytt liv. Eller efter nästa kurs, eller nästa, eller efter sommaren, eller när jag hittar en lägenhet eller...
BAH! så trött man kan bli på sig själv. man kan kalla det hormoner, eller mig en ledsen människa, eller kalla det jävla störd hysteri.
Jag drog mig i alla fall t-shirt linningen och utförde ett "one to one peptalk" med mig själv. det gick ok. nu tror jag i varje fall att jag överlever morgondagen och c-uppsatsen. det kommer bli en sjukt jobbig vecka. men det får man ta.

dessutom kan jag citera min ängel, tillika handledare, hans. "det är en c-uppsats. du ska inte lösa världsproblemen. ha´t bäst!"

haha. he crack´s me up. men i morgon ska jag ha handledning och då hoppas jag att han skäller och sparkar mig i asset, så jag gör detta färdigt innan den 17:e.

jag känner mig inte direkt redo att ta itu med teorier om postmodernismen ännu. men det är väl dags. bara att göra´t. NU.

puss