höstmelankoli

Saker man känner brukar vara ömsesidiga, sa en 18-årig pojke till mig en gång för sådär sex år sedan. Pojken hette David och honom var det längesedan jag tänkte på, men orden ploppar upp i mitt huvud då och då. Så praktiskt det vore om de faktiskt vore helt sanna. Till och från har jag försökt leva efter dem. Om jag känner så, varför skulle inte han känna samma sak? Ofta när man agerar efter magkänsla så funkar det ju bra.
Men magkänslor slinter och för tillfället känns det som att jag fått en emotionell vinterkräksjukan. Inte pågrund av överdosering av känslor utan snarare det motsatta.

Jobbigt att fundera över känslor som inte existerar.
Jobbigt att tänka på saker som sket sig.
Jobbigt att älta sånt som inte är viktigt.

Svep undan mina fötter och ta mig med storm era jävlar! Inget annat är gott nog.