Jag plockar vuxenpoäng som vore det godis från småbarn

Jahopp...

Då var man vuxen på riktigt då. The big TWO SIX.

På riktigt enligt SJ - that is. Vuxen på riktigt-riktigt vet jag inte om jag någonsin kommer bli. Antagligen inte. Jag tror inte riktigt på konceptet helt enkelt.

Blev ordentligt firad med sång ett flertal gånger under natten till födelsedagen, & även på morgonen av den tappra skara som däckat handlöst på Annas och mitt hotellrum i Sundsvall. Var uppe och besökte Sundsvall music awards nämligen. Mycket trevligt! Både själva galan, MELODIE MC´s uppträdande (så galet, så bra, så 90´s) efterfesten och efterefterfesten.

Dock somnade jag sött under en filt på hotellrummet medans de andra festade vidare - i hotellrummet. Kanske börjar jag verkligen bli gammal? Ha!

Ännu ett tecken: Jag har blivit bjuden på "the big reunion" - 10 år sedan jag slutade 9:an. Ha ha ha. Back to "torshälla by night", bacon & makaroner, champions-maffian, nattliga klotter-rajder i kvicksund, vidoekvällar och söndertummade skolkataloger. Ända sedan Jag & L såg den fantastiska filmen Romy & Michelle (faktiskt under just den perioden som festen syftar till att återuppliva) har vi vetat exakt hur vi ska hantera högstadieåterträffen. Det är bara att fantisera ihop ett fantastiskt, fabulöst och helt osannolikt liv. Alterantivt gotta sig åt hur alla de snygga killarna blivit ful medans vi bara blivit snyggare och hur alla dumma brudar blivit teenagemoms med diskvattensfärgat hår och jobb inom barnomsorgen - alternativt nätporren.

Man ska ju liksom götta sig i hur det gått dåligt för folk och likt en gäst i ricki lake eller jerry springer hojta "i might have been a nerd in highschool but look at me now, im a hottie!" Tjoho tjoho tjohej och synden straffar sig i längden.

Jag var rätt nördig i högstadiet. Inte lika mycket som i mellanstadiet, men ändå ganska. Dessutom var jag smart, rolig, lite präktig men ganska chill - det vet jag för jag har läst mina dagböcker och jag börjar känna igen mig själv mer som mig själv under slutet av högstadiet (som bäst är jag ju visserligen i gymnasiet, men då är jag ju helt fabu - dit har jag en bit att jobba på att ta mig tillbaks till faktiskt!). Jag var inte het heller, mest för att jag inte insåg att det går att vara både och samtidigt. Just nu är jag ju sjukt stolt att vara nerd och bygger ju hela min hetig-het på att det är just det jag är!

Det jag skulle komma till är i alla fall att jag känner inte så längre. Jag tycker faktiskt ärligt att det ska bli kul att se vad som hänt med alla, vad de sysslar med och (såklart också) hur de ser ut. Och det mina vänner, är det ultimata tecknet på ett jag verkligen har blivit, inte bara vuxen, utan också något av en kärring! Hahaha...

Ps. I morgon ska jag sy gardiner samt sätta upp plastfilm på mina fönster för att skydda mot insyn.